Stäng

Läs mer om hur Lyssna tjänsten fungerar på ReadSpeaker

Hjärtsvikt efter infarkt vanligt - disputation

2017-06-16

Fredag den 16 juni 2017 disputerade Liyew Desta, hjärtkliniken, på en avhandling om hjärtsvikt efter hjärtinfarkt; samtida trender, determinanter och prognostiska konsekvenser.

Foto: Carin Wesström

Det övergripande målet med avhandlingen är att beskriva förekomst av hjärtsvikt efter hjärtinfarkt, både som akut komplikation i samband med hjärtinfarkten och som en sen komplikation som lett till återinläggning för hjärtsvikt eller död.

– Vi har analyserat data ur det nationella kvalitetsregistret Swedeheart där hjärtinfarktregistret ingår. Med ett underlag som både är såpass stort och heltäckande har vi goda förutsättningar att få fram tillförlitliga resultat.
Hjärtsvikt efter hjärtinfarkt är vanligt, med minskande förekomst över tid, troligen som effekt av bättre hjärtinfarktbehandling och förändringar i riskfaktorer. Det vi har sett är att betydligt färre hjärtsviktspatienter dör idag jämfört med för 15 år sen. En viktig lärdom är att det är viktigt att uppmärksamma både nedsatt hjärtfunktion och kliniska tecken på hjärtsvikt vid hjärtinfarkt, säger Liyew Desta.

Forskningen delades in i fyra delar

Arbete 1 studerade 199,851 hjärtinfarktpatienter på sjukhus mellan år 1996 och 2008. Den visade att förekomsten av hjärtsvikt i samband med infarkt minskade med nära 40 % över 13 år, och att dödligheten minskade betydligt för dessa patienter.

Arbete 2 studerade 90,320 hjärtinfarktpatienter 1998 till 2010 avseende betydelsen av klinisk hjärtsvikt och bevarad systolisk vänsterkammarfunktion. Denna visade att hjärtsvikt med bevarad vänsterkammarfunktion är en relativt ovanlig form av hjärtsvikt i infarkt sammanhang men ökar risken för långtidsmortalitet betydligt när den förekommer. Vidare såg vi att högt blodtryck, diabetes, kronisk njursvikt, förmaksflimmer och KOL ökar risken för hjärtsvikt med bevarad hjärtfunktion.

Arbete 3 studerade 150,566 patienter 2004 till 2013 utan tidigare hjärtsvikt som överlevde sin hjärtinfarkt, avseende risken för framtida död eller återinläggning för hjärtsvikt och dess riskfaktorer. Hjärtinfarktpatienter har ökad risk att utveckla hjärtsvikt senare. Resultatet visar också sjunkande trend för återinläggning för hjärtsvikt över tid.

Arbete 4 beskrev 40,697 patienter år 2005 till 2010 med ordinerad behandling av betablockerare och följsamhet till denna, året efter hjärtinfarkt i relation till förekomst av initial hjärtsvikt och vänsterkammarfunktion samt fortsatt prognos. Patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion med eller utan klinisk hjärtsvikt visade högst sannolikhet att vara följsamma, medan patienter med bevarad vänsterkammarfunktion med eller utan klinisk hjärtsvikt hade lägre följsamhet. Vid långtidsuppföljning sågs en association med lägre risk för återinläggning på grund av hjärtsvikt, och död hos de infarktpatienter som varit följsamma till behandling.

– Sammantaget är det fortsatt viktigt att uppmärksamma både nedsatt hjärtfunktion och kliniska tecken på hjärtsvikt vid hjärtinfarkt för att kunna ge rätt behandling. Vidare ser vi ett minskat återinsjuknande i hjärtsvikt över tid vilket kan ha flera förklaringar. Betablockerare förskrivs i hög utsträckning till patienter både med och utan hjärtsvikt och nästan 70% av patienterna fortsätter sin behandling över tid vilket verkar skydda patienterna.

Fredag den 16 juni 2017 disputerade Liyew Desta på avhandlingen Heart failure after myocardial infarction; contemporary trends, determinants and prognostic implications – nationwide observational studies. (ung.övers. Hjärtsvikt efter hjärtinfarkt; samtida trender, determinanter och prognostiska konsekvenser – landsomfattande observationsstudier.)